Bästa träningspasset någonsin

Idag gick jag ut för att träna Fold, jag tog med mej av mitt hästgodis och gick ner till hagen och hämtade henne, vi har en hösilagebal i fållan, och där vill Fold stanna och äta, och sen vill hon inte gå därifrån, så jag tog lite hö från den och lockade henne, då glömde hon snart bort hösilagebalen och hagkompisarna och blev väldigt motiverad.
Jag släppte henne i sommarhagen och då gjorde hon som hon brukar, hon ställde sej vid öppningen och tittade, jag hämtade våra "hinder" och ställde dom i hagen, då började hon trava runt lite, och hon nosade faktiskt på dom, sen gick jag in i hagen och tränade att hon skulle följa efter mej, vi har bara tränat det en gång och då var det inte riktig träning, då blev jag bara jätteglad.
men iaf så kunde hon följa mej i både trav och skritt, dock inte i galopp, eftersom hon är lite busig och börjar bocka och så, men det kommer vi fortsätta arbeta på, och självklart låter jag henne bocka, hon är ju glad och måste få uttrycka det.
En gång när jag började springa snabbt så börjar hon bocka, och det ser rätt kul ut, för hon har en sån kontroll på sin kropp, hon rör sej väldigt kontrollerat och smidigt vad hon än gör, sen börjar hon trava, men lyft svans och huvud och blåser luft och trampar under sej jättefint (hon trampar nästan alltid jättmkt under sej). Sen går jag bort till "hindret" (som låg i en hög..) och då kommer hon travande, med lyft huvud och upspärrade näsborrar och dendär uderbara blicken.
Vi fortsatte träna och jag ställde upp hindret, själva grejen med hindret var inte att Fold skulle hoppa, utan att hon skulle kunna vara runt det utan att känna obehag, så vi gick sakta närmare, snart stog vi vid hindret och Fold nosade på det och såg faktiskt riktigt avslappnad ut. Så jag bestämmer att det räcker av träningen, går och hämtar hennes grimskaft och så går vi tillbaka till hagen.
All träning i hagen skedde i bara grimma, vilken jag inte ens rörde. Hagen var stängd.

Bjuder på en bild från förra veckan.

Varför blev jag så glad för detta?

Jo, när jag började träna Fold kunde jag göra ALLT med henne, hade jag lett henne fram till det hindret hade hon bara stått där och stirrat ut i luften, för det var precis så hon gjorde, hon hade en bubbla, hon vågade inte visa att hon var rädd, hon vågade inte visa att hon inte tyckte om hindret.

Sen så började hon visa när hon blev rädd, när hon inte tyckte om något.

Och nu jobbar vi med att få bort obehaget från saker som hinder.